Britt Tellgren har kartlagt förskollärarutbildningen historia och dess omvälvande förändringar. Hon har undersökt vad som ingår i förskollärarutbildningens tradition, studerat de bärande värdena från början av förra seklet fram till idag samt försökt förstå vad som många andra uttrycker ”det som sitter i förskolans väggar”. Detta intressanta, men tidigare outforskade perspektiv, har rönt stor uppmärksamhet!

Britt disputerade i december 2008 då hon lade fram sin doktorsavhandling vid universitetet i Örebro. Avhandlingsämnet kom via hennes licentiatuppsats om yngre barns samspel med sina kamrater.

Med avhandlingen, som finansierats av Vetenskapsrådet, vill hon ge ett bidrag till diskussionen om synen på dagens lärarutbildning med tanke på de lärare som ämnar arbeta i förskolan. Eftersom förskollärarutbildningen är förankrad i en kvinnligt grundad tradition hade hon även en strävan att även anlägga ett genusperspektiv i studien. Framöver vill hon gå vidare och titta mer specifikt på identitetsformering och genusperspektiv.

Britt Tellgren är bosatt i Hallsberg. Hon är också uppvuxen i denna järnvägsknutpunkt. Siktet var redan tidigt inställt på att arbeta med små barn men hon tvekade mellan att bli förskollärare eller fritidspedagog. Till slut valde hon förskollärarbanan och utbildade sig till det i Kalmar. Det valet har hon aldrig ångrat.

I 20 års tid arbetade hon som förskollärare innan hon vidareutbildade sig och började undervisa. Först var hon på barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet i Hallsberg men sedan slutet av 90-talet har hon även befunnit sig på universitetet i Örebro. Lek, kommunikation och lärande, kamratrelationer, samarbete föräldrar och förskola samt barns inflytande är några av de områden som intresserar henne mest. Hon har tidigare skrivit en licentiatavhandling samt en intressant bok tillsammans med Elisabeth Arnér (se litteraturlistan nederst).

Sju olika perioder i utbildningens historia

Britt koncentrerade sin forskning på den lokala förskollärarutbildningen i Örebro - men hon menar att utvecklingen där inte skiljer sig särskilt mycket från det övriga landet. Genom intervjuer med 22 lärare och handledare samt arkivforskning har hon kunnat tydliggöra hur förändringarna i utbildningen gått till. Sammanlagt fick hon fram sju olika periodindelningar. De är följande :

• Samhällsmodern - formering av en kvinnlig verksamhet (ca 1902-1942)
• Allomfattande barnträdgårdsledarinna (ca 1942-1963)
• Personlighetsutveckling och barnobservationer (ca 1963-1972)
• Utvecklingspsykologi och dialogpedagogik (ca 1972-1977)
• Högskoleutbildad samhällsmedborgare (ca 1977-1993)
• Reflekterande barnpedagog (ca 1993-2001)
• Forskarbehörig lärare för yngre åldrar (ca 2001-2007).    

– Många förskollärare känner igen sin egen utbildningsperiod, berättar Britt engagerat på telefon från Örebro. Genom att få en förståelse för de olika perioderna, samt vilken period man som förskollärare själv är utbildad i, kan det också ge större förståelse för sin egen syn på barn samt på sina arbetskamraters syn på barn. Det kan i sin tur utgöra en bättre grogrund för samarbete i arbetslagen.

Särdragen har kunnat leva kvar

På frågan om det är någon period hon ser som mest intressant, svarar hon:

– Helt klart perioden som den allomfattande barnträdgårdsledarinnan. Den var inspirerad av Friedrich Fröbel och följde med länge efteråt. Man skulle t ex kunna ’lite om mycket’ istället som nu när det snarare är ’mycket om lite’ som gäller.

– Däremot var perioden efter nya högskolereformen år 1977 besvärlig. Man var stolt att få bli högskola men metodiklärarnas praktiska utbildningar räknades liksom inte. De var mycket välutbildade, men inte inom högskolans värld med dess akademiska poängskala.

Vid den tiden fanns det också en rädsla för att förskollärarutbildningens profil skulle försvinna in i högskolan. Men så skedde inte, enligt Britt:

– Nej, förskollärarutbildningens särdrag har faktiskt levt kvar genom alla sju perioder. Det handlar om experimentlusta och kreativitet, att se läraren som en handledare istället för en föredragshållare, att jobba med teman samt att skapa en tydlig vi-känsla. Ämnet barnobservationer har övergått till att bli dokumentation.

Det var dock inte så lätt att se den sista, nuvarande perioden tydligt förklarar Britt. Antagligen för det är svårare att ställa sig vid sidan om det som sker i nuet. Men hon menar att de blivande förskollärarna har mycket att tillföra den nuvarande lärarutbildningen. Det är bra att alla lärarstudenter läser tillsammans första tiden: härigenom kan de ta del av varandras olika traditioner och värderingar.

Hon tycker det är bra att det nya lärarutbildningsförslaget  tagit hänsyn till kritiken som kom på utredningen som föreslog att korta ned utbildningen till tre år.

– Det skulle ju ha gjort att forskarbehörigheten ttagits bort för de framtida studenterna. Man hade då förlorat chansen att specialisera sig och forska inom området för de yngsta barnen.